Daniel Vinters liv kretsar kring spel. Han har prövat det mesta av brädspel, kortspel och tv- och dator­spel och tror inte att han någonsin kommer tröttna.

– Aldrig i livet att jag kommer sluta spela! Det är för roligt för att kunna tröttna på det, säger Daniel Vinter.

Hans liv tog en annan vändning när han flyttade från Tullinge utanför Stockholm till Karlstad. Under sin uppväxt hade han få vänner som delade hans intresse för spel. Flytten hit innebar att han utvecklades mycket som person och han gick från introvert till en person som inte räds det sociala.

– I tonåren var det väldigt tufft och jag vågade aldrig ta steget utåt. I Tullinge, där jag växte upp, fanns det ingen spelförening då och det var inte min grej att åka in till Stockholm. Jag är väldigt glad att det fanns folk som släpade hit mig till Karlstad, säger Daniel Vinter.

Han kom hit för att bli lärare i historia och religion, men han insåg snabbt att det inte var något för honom. Han hoppade av, var arbetslös en tid och fick sedan en praktikplats på Studiefrämjandet i Karlstad

Praktiken ledde till en tjänst, som han nästintill skapade själv, som spelkulturhandläggare på Studiefrämjandet.

– När jag flyttade hit kom jag in i föreningslivet. Här är jag accepterad för den jag är och kan utvecklas som person. Nu vill jag ge andra den möjligheten, här ska finnas en miljö där man kan komma och spela och ha roligt, säger Daniel Vinter.

I sitt jobb som spelkulturhandläggare finns han som resurs för spelföreningarna i Värmland. Han och Studiefrämjandet kan hjälpa till med studiematerial, lokal och förmedla kontakt med kommuner och organisationer samt annat praktiskt.

Han menar att spel har många positiva attribut.

– Det är väldigt utvecklande. Till exempel kan man lära sig språk. När jag var liten och spelade ett datorspel förstod jag att jag var tvungen att lära mig engelska för att kunna förstå storyn. Man kan även lära sig att tänka taktiskt, träffa nya vänner och skapa ett kontaktnät.

I sitt arbete som spelkulturhandläggare försöker han bland annat att få spelintresserade ungdomar att engagera sig i föreningslivet.

– Man utvecklas otroligt mycket som människa i föreningslivet. Här har jag lärt mig om demokrati och att göra min röst hörd.

Förutom att spela spel med ungdomar och ha kontakt med föreningar representerar han länet i Sverok, ett ungdomsförbund för spelhobbyn, och arrangerar spelkonventet på Gjuteriet i Karlstad ­varje år.

Även om Daniel Vinter aldrig blev lärare innebär tjänsten som spelkulturhandläggare att han får jobba pedagogiskt med ungdomar.

– Det är fantastiskt och roligt att arbeta med ungdomar - de är betydligt mer kreativa än vad jag är. Jag brukar aldrig säga nej om någon har en idé.